BFN lämnade den 28 september 2026 efter begäran ett yttrande till Kammarrätten i Sundsvall i ett mål om inkomstbeskattning. Den redovisningsrättsliga fråga som aktualiserats i målet är om det är förenligt med årsredovisningslagen och god redovisningssed, och då särskilt väsentlighetsprincipen, att under vissa förutsättningar inte justera avsättningar i årsredovisningen.
I yttrandet uttalar sig BFN om vad som generellt gäller enligt årsredovisningslagen och god redovisningssed vid tillämpning av väsentlighetsprincipen.
Enligt BFN gäller nedanstående. BFN:s bedömning utvecklas närmare i yttrandet.
Vid prövningen av om följden av en avvikelse är väsentlig enligt 2 kap. 3 a § årsredovisningslagen ska en sammantagen bedömning göras av förhållandena i det enskilda fallet. Vid den bedömningen får utelämnandets eller felaktighetens storlek ofta en särskild betydelse. Hänsyn kan dock även behöva tas till utelämnandets eller felaktighetens karaktär. Väsentligheten kan därtill bero på postens storlek eller karaktär, eller på en kombination av dessa faktorer. En bedömning måste alltid göras utifrån de aktuella omständigheterna, varvid fokus ska ligga på hur utelämnandet eller felaktigheten kan påverka den bild som olika slag av användare av årsredovisningen – vare sig användaren är en enskild aktör eller en myndighet – får av företagets förhållanden.
Vid bedömningen av hur utelämnandet eller felaktigheten påverkar bilden som olika slag av användare av årsredovisningen får av företagets förhållanden måste utelämnandet eller felaktigheten ställas i relation till företagets förhållanden i övrigt. Bland annat kan det finnas anledning att beakta hur utelämnandet eller felaktigheten påverkar de verksamhetsmått och nyckeltal som kan vara av betydelse för en användare av årsredovisningen, exempelvis rörelseresultat eller eget kapital. Eftersom bedömningen måste göras från fall till fall, och olika slag av användare kan ha olika behov, är det dock inte möjligt att göra något generellt uttalande om vilka poster som jämförelsen ska göras mot eller vid vilken andel en felaktighets relativa storlek kan anses väsentlig. Även en numerärt eller relativt mindre avvikelse kan i det enskilda fallet vara oacceptabel om den avser en för användarna typiskt sett särskilt viktig uppgift.
Vid jämförelser mot företagets förhållanden i övrigt är det i ett fall som det nu aktuella naturligt att se till felets eller utelämnandets bruttoeffekt.
Vid tillämpningen av väsentlighetsprincipen, såsom den uttrycks i lagtexten, saknar det omedelbar betydelse vad som har föranlett utelämnandet eller avvikelsen. Vid sidan av väsentlighetsprincipen måste emellertid självfallet annan god redovisningssed beaktas. Det kan inte anses förenligt med god redovisningssed att utelämna en uppgift eller lämna en felaktig uppgift, om syftet med detta är att förmedla en felaktig bild av företagets förhållanden.